20 years after the flood – has Arvika “built back better”? : Investigation of a Swedish municipality’s management of flood risk

Klimatförändringar är en komplex risk som innebär nya utmaningar för dagens och framtidens riskhantering. Översvämningsrisken ökar i takt med att skyfall och kraftiga regn blir mer frekventa samtidigt som havsnivåerna stiger. Att samhällen klimatanpassas är av största vikt med tanke på att utsläppsnivåerna fortsätter att öka och en klimatförändring vid det här laget är oundviklig. I städer världen över syns en trend där tidigare industrihamnar omvandlas till områden med vattennära bebyggelse. För att hantera översvämningsrisken är det vanligt att olika typer av översvämningsskydd byggs, till exempel vallar och dammar. Forskning visar att sådana typer av skydd tenderar att leda till minskad riskuppfattning och en slags falsk trygghet som leder till ökad exploatering i översvämningshotade områden. Detta påverkar samhällens resiliens negativt och kan leda till förödande konsekvenser om skydden ger vika. Syftet med studien är att bidra till kunskap om hur klimatanpassningsåtgärder för översvämningar påverkar samhällens resiliens och att undersöka relationen mellan hantering av översvämningsrisk och utveckling av bebyggelse i urban miljö. Avsikten är att detta ska kunna stödja framtida utformande av klimatanpassningsåtgärder för att göra dem så ändamålsenliga som möjligt. Studien genomförs som en kvalitativ fallstudie av Arvika kommuns hantering av översvämningsrisk. Empirin består av utvalda dokument från kommunen samt intervjuer med representanter från räddningstjänst, länsstyrelse och myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Materialet bearbetas med hjälp av innehållsanalys och kopplas till teorier kring resiliens och riskhomeostas. I resultatet framgår att kunskapen kring översvämningsrisk innan en stor översvämning i kommunen var bristfällig och att översvämningsrisk dittills prioriterats bort i kommunens riskinventering. Efter händelsen har kunskapen ökat, samverkan mellan aktörer har förbättrats och arbetssätten hos räddningstjänsten har förändrats. Intervjuerna visar att synen på översvämningsskyddets påverkan på resiliensen är övervägande positiv och att skyddet ses möjliggöra för exploatering i stadens hamnområde, men att detta är behäftat med en viss osäkerhet.Climate change is a complex risk that entails new challenges for risk management. The risk of flooding increases as sea levels rise and rainfall and heavy rain become more frequent. The adaptation of communities to climate change is of the utmost importance, given that emission levels continue to increase and climate change at this stage is inevitable. In cities around the world, there is a trend where former industrial ports are being transformed into areas with waterfront buildings. To manage the risk of flooding different types of flood protection are built, for example levees, dikes and dams. Research shows that such types of protection tend to lead to reduced risk perception and a false sense of security which in turn results in increased exploitation of flood-threatened areas. This has a negative effect on the resilience of societies and can lead to devastating consequences should the protection break. The aim of the study is to contribute to knowledge about how climate adaptation measures for floods affect community resilience and to investigate the relationship between flood risk management and the development of buildings in urban environments. The intention is that the findings of this study can work as support in future design of climate adaptation measures to make them more efficient. The study is carried out as a qualitative case study of Arvika municipality's management of flood risk. Data are collected from key municipal documents and semi-structured interviews with representatives from the communal emergency service, the county administrative board and The Swedish Civil Contingencies Agency. The material is divided into categories with the help of qualitative content analysis and are later discussed using theories about resilience and risk homeostasis. The results show that the knowledge about flood risk before a major event in the municipality was deficient and that the risk of flooding up to that point had been neglected in the municipality's risk inventory. After the incident, the knowledge has increased, collaboration between actors has improved and the working methods of the emergency service have changed. The interviews show that the view of the flood protection's impact on resilience is predominantly positive and that the protection is seen as enabling exploitation in the city's port area, but that this is subject to a certain degree of uncertainty